Tankar och känslor
Varing för långt och ointressant inlägg....
Tjenaa, tack och lov att denna dagen var bättre än den igår. kände direkt att jag vaknat på fel sida igår, fy sånna dagar vill man bara ligga kvar under täcket och inte göra ett skit. Men jaa jag överlevde ju dagen (förutom att jag höll på att halka tusen ggr påväg till bussen)
Vet inte vad som kändes så fel igår, tänkte väl på allt som har med livet att göra och med mig själv helt enkelt. Ibland känns allt bara så jobbigt, att allt går emot en och att det gå så himla bra för alla andra, precis så kan jag känna ibland. Jobbet som jag var på intervju för som jag så hoppades på att jag kunde få, jag tyckte jag kunde få vara värd något sånt, jag var så nära men nej det blev inget. Jag blev så besviken, varför allttid denna oturen emot mig? Att få ett jobb eller ett längre vikariat på samma ställe skulle göra så mycket för mig, skulle underlätta massor i vardagen.
Visst jag är inte helt arbetslös utan får ju vikarera en hel del men det klart det är jobbigt att fara omkring på ställen hit och dit, nya barn, föräldrar och personal, rutiner...huvudet hänger inte riktigt med ibland men det brukar lösa sig ändå, bara kämpa på helt enkelt..
Sen är det känslan av att känna sig så ensam och värdelös ibland, så känner jag ofta. otillräcklig och dålig. konsitgt att man känner så när man har vänner familj omkring sig som man vet bryr sig men ibland känner jag så bara. kanske är ensam om det, jag vet inte. Många av mina vänner har ju barn, pojkvän hus och sådär och känns som dom är så före , att man på nått sätt ligger efter med allt. lixom jag har varken ett jobb, hus, pojvkän eller barn. men å andra sidan är jag bara 24 år, bara för många av mina vänner valt den vägen att skaffa barn så behöver ju inte jag det också. Men på nått sätt känner man sig utanför.
vet inte vart jag vill komma med det här, så skönt att bara få skriva av sig. känns så mycket bättre på nått sätt. Trött på att läsa hit och dit att folk är så förbannat lyckliga och inte verkar ha några problem i livet men alla människor måste väl ändå nån gång känna sig olycklig eller mindre lycklig? eller är det fel på mig som tänker så? får man inte vara olycklig? (lite väl hårt ord) men med andra ord så är det helt okej att få må dålig ibland. Just nu känner jag så en hel del, vet inte vad som gör att jag inte känner mig helt på topp. Jag saknar att inte ha någon pojkvän. på riktigt.den dagen kommer väl men jag är så trött på att vänta. Är trött på att bo själv och göra allt själv, ingen att planera nån framtid med och så. ni fattar vad jag menar. Man vill ju ändå komma nån vart i livet. Just nu känns det som jag bara står still och trampar på samma ställe.
Behöver hitta något att brinna lite för, ja får försöka med träningen. Vill gå ner i vikt men vet att lyckas jag inte så blir det ännu en besvikelse för mig och det är då jag känner mig ännu mer som en dålig och ovärd människa. Att det ska vara så svårt att intala sig själv att jag kan att jag inte får ge upp, men oftast tar de negativa tankarna över ibland, intalar mig att jag inte kan att jag är dålig osv... det är svårt att ändra sitt tankesätt om sig själv, Vill kunna se positivt på mig sjäkv och tycka bra om mig själv. men det är svårt, har alltid haft svårt för det. tyvärr.
Lycka till för mig att somna ikväll, många tankar i huvudet, jag skulle fortsätta kunna skriva en bok om det här men jaa. grattis till dig som orkade läsa detta.
// Mickis
Kommentarer
Trackback
