mikaelaveronica

Idag hade jag inte ett skit planerat, till att börja med så sov jag fan till halv elva, yeeej. Slängde iväg ett sms till Sofie så bestämde vi för att ses på stan, hon jag och pelle. Så mötte upp dom på stan, kikade lite kläder en snabbis och sen så satt vi oss och tog en kaffe och snackade strunt :) trevligt! Hoppade sen på bussen hem till åtvid igen. 

 

Att åka buss är förjävla skönt men det är just då man sitter och tänker på allt mellan himmel och jord. Idag hade jag en känsla av att bara känna mig så jävla ensam, kan känna mig så världelös. Känns som jag föralltid i mitt liv kommer vara ensam, hur kul är det att komma hem till en tom lägenhet ingen att krama om eller bara prata med. så less på detta. vissa perioder är värre än andra. Undrar vad det är för fel på mig? Helgerna är fan värst, alla sitter hemma med sin familj, pojkvän barn och hus och myser och har varann och verkligen ingen tid för sina vänner längre, så jävla tråkigt att alla är så sjukt vuxna redan. skitsamma. Kan ju bara undra när det ska vända något för mig, när ska jag få vara lycklig? för just nu känner jag ingen lycka alls faktikst. Vill bara må bra och vara lycklig! men hur lätt är det? Visst känner jag lycka och glädje över att ha min familj och vänner men jag saknar verkligen att ha någon vid min sida.

 

och ja det är minst lika okej att vara ledsen ibland precis som att vara lycklig. Det är ju bara det att det känns som att man blir sedd som en sämre person om man är lite olycklig? det är bara mänsklig , eller hur? och jag väljer att uttrycka mina känslor i min blogg ibland. upp till er att läsa den eller inte.